Vilken romanfigur har etsat sig fast?

Efter varje bok jag skrivit har läsare skickat mejl och önskat en fortsättning. Vilket fantastiskt betyg! Det handlar dels om att mina slut alltid nuddar vid början på något nytt, men också om att man vill ha mer av romanpersonerna. Det kan verka så enkelt när man läser en bok, men att ge liv till en karaktär som finns i huvudet är allt annat än lätt. Hon måste kännas trovärdig, ha ett yttre och inre liv som engagerar läsaren, hon måste utvecklas och beröra. Det är ofta en tunn linje mellan att skapa en romanfigur som griper tag och en som är för tillrättalagd eller för dramatisk. De enda böcker jag slutat läsa innan sista sidan är böcker med huvudpersoner som är allt för osympatiska. I mina böcker får man följa romanfigurer som gör val som kan ifrågasättas, då gäller det att hålla sig på rätt sida av den där linjen så att läsaren känner med dem trots att de inte alltid håller med.

Finns det någon romanfigur som etsat sig fast i ditt minne?

Den första romanfigur som dyker upp i mitt huvud är Nora O´Donoghue från Maeve Binchys bok ”Nora O´Donoghues dröm”. En bok jag läst om och om igen på grund av huvudpersonen. Nu när jag tänker efter kan jag se en del av henne i flera av mina egna bifigurer…

 

 

 

Please follow and like us:

About caroline@skrivarstudio.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *